Att köpa valp

/fb_img_1505813634189.jpg

Vi använder oss enbart av hundar som är friska och mentalt stabila i vår uppfödning. Föräldrarna är alltid patella undersökta och ögonlysta efter ärftliga sjukdomar och vi använder bara hundar som gått igenom detta utan ärftliga gener som alltså fått ett resultat U.A ( utan anmärkning)

Vi arbetar först och främst med att försöka ta fram den perfekta familjehunden med en stor personlighet med en bra mentalitet som även ska fungera på utställningar, lydnad, agility mm.

Vi följer svenska kennelklubbens rasspecifika avelsstrategi vilket innehåller dessa mål. (Hela avelsstrategin finns längst ner på denna sida)

Mål: En inavelsökning under 2,5% önskas på valpkullar.

Mål: Ingen hanhund ska ge mer än 10 % av antalet registrerade valpar beräknat på ett normalår eller ha fler än
80 barnbarn.

Mål: Ingen tik ska användas i avel förrän tidigast vid 18 månaders ålder. Hanhund ska inte användas i
avel före ett års ålder.

Mål: Samtliga hundar som används i avel ska vara ögonlysta med resultat ua eller med ej ärftliga
förändringar.

Mål: Samtliga hundar som används i avel ska vara patellaundersökta med resultat U.A

Mål: Att minska antalet hundar över 32 centimeter och därmed hålla rasen enligt rasstandardens
storlek. Att inte avla på förstora föräldradjur

Mål: Att minska antalet hundar med avsaknad av tänder. Inte använda avelsdjur med avsaknad av tänder

Mål: Antalet dvärgpinschrar som beskrivs enligt BPH eller som genomgår MH ska öka.

 /fb_img_1505813670283.jpg

När du köper din valp från oss är den

•minst 8 veckor

•vaccinerad mot parvo och kennelhosta

•avmaskad minst 3 ggr

•chipmärkt (id-märkt)

•veterinärbesiktad

•registrerad i Svenska Kennelklubben (vilket innebär att valpen har stamtavla mm)

•valppaket (valpfoder, skål, halsband och koppel)

•Dolda fel försäkrad i Folksam som gäller i 3 år

 /fb_img_1505813562142.jpg

Vi använder oss enbart av svenska kennelklubbens avtal och vi följer dvärgpinscherklubbens rekommendationer.

 

Våra valpar bor med oss som familjemedlemmar innan dom lämnar oss, dom kommer vara vana vid alla vardagliga ljud och aktiviteter även barn och andra djur.

Vi kommer tillsammans fram till vilken valp som passar just er och era behov för att få en så bra framtid som möjligt.

/fb_img_1505813601208.jpg

Vi finns alltid som stöd åt våra valpköpare, inga frågor är dumma! vi hjälper till med allt från omplacering till tränings tips!

 

Rasens historia
Dvärgpinschern härstammar från en av Tysklands äldsta raser, “sträv- och släthårig torvhund”. Från den 
strävhåriga varianten lär schnauzern härstamma och alltså dvärgpinschern från den släthåriga. Det är utifrån det som dvärgpinscher och dvärgschnauzer har samma rasstandard förutom päls och färg.
Pinscherliknande hundar finns avbildade på kopparstick från 1500-talets Tyskland. I pinscherkullarna föddes ibland små exemplar vilka “togs bort” fram till dess att de “fina hovdamerna” ville ha små sällskapshundar. Då “föddes” vår dvärgpinscher som snabbt blev en mycket populär sällskapshund.
I slutet av 1800-talet bildades den första rasklubben för dvärgpinscher i Tyskland. På en utställning i Stuttgart år1900 var det 100 stycken dvärgpinschrar anmälda. Den första stamboken gavs ut 1925 och innehöll cirka 1300 hundar. Ur de många färgvarianterna avlade man på svart med tanteckning och enfärgat röda hundar.
Till Sverige kom den första dvärgpinschern 1905. Det dröjde dock ända till 1947 innan Svenska Schnauzer-
pinscherklubben bildades. I Sverige hade dvärgpinschern sin storhetstid under 1960-talet men på grund av den då dåliga mentaliteten sjönk populariteten snabbt. Mentaliteten är idag inget större problem inom rasen.
Dvärgpinschern är i första hand en sällskapshund. Det är en pigg och alert hund som kräver stimulans både 
fysiskt och mentalt. Enligt standarden ska en dvärgpinscher vara livlig, temperamentsfull, självsäker och balanserad. Detta gör den till en trevlig familje- och sällskapshund.
Dvärgpinschern är en hund som tycker om att arbeta, det visar sig bland annat genom att det inom rasen finns hundar som bland annat blivit lydnadschampion och viltspårchampion. Det är också många dvärgpinschrar som utmärkt sig väl inom agility, freestyle och andra aktiviteter.
Population
Fram till år 1999 registrerades cirka 70 dvärgpinschrar per år. Men från och med år 2000 har antalet registrerade ökat .
2000 registrerades 106 dvärgpinscher
2001 116
2002 150
2003 185
2004 270 (därav 17 importer 10 tikar 7 hanar)
2005 377 (därav 22 importer 15 tikar 7 hanar)
2006 493 (därav 30 importer 5 tikar 15 hanar)
2007 517 (därav 35 importer 24 tikar 11 hanar)
2008 642 (därav 40 importer 23 tikar 17 hanar)
2009 545 (därav 28 importer 13 tikar 15 hanar)
2010 569 (därav 15 importer 10 tikar 5 hanar)
2011 505 (därav 4 importer 2 tikar 2 hanar)
2012 333 (därav 12 importer 5 tikar 7 hanar)
2013 346 (därav 20 importer 14 tikar 6 hanar)
2014 279 (därav 8 importer 5 tikar 3 hanar)
Dvärgpinscher, som många andra raser av småhundar, ökade otroligt några år fram till och med år 2008. Mycket säkert beroende på de s.k. kändishundarna i massmedia. Antalet registrerade hundar i rasen ser dock ut att ha börjat stabiliseras igen, då minskningen från 2013 till 2014 var 19,6%.
Genetisk variation
Genom att begränsa inavelsgraden i varje enskild parning kommer även inavelsökningen, och förlusten 
av genetisk variation, i rasen som helhet att bli långsammare.
En generell rekommendation, som redan tillämpas inom många raser, är att inavelsökningen i 
populationen inte ska överstiga 2,5% beräknat över fem generationer (eller 0,5% per generation).
Inavelsökningen var för år 2010 cirka 1,1% . År 2011 var inavelsökningen 1,5 %. År 2012 var
inavelsökningen 1,1 % (dock en kull med inavelsökning 6,5%) år 2013 var inavelsökningen 1,5 % och år 2014 var inavelsökningen 1,3 %.
År 2009 användes 122 tikar och 93 hanhundar till 130 kullar 
År 2010 användes 128 tikar och 86 hanhundar till 135 kullar 
År 2011 har 98 tikar och 72 hanhundar använts till 101 kullar. 
År 2012 har 74 tikar och 62 hanhundar använts till 77 kullar.
År 2013 har 78 tikar och 57 hanhundar använts till 81 kullar.
År 2014 har 64 tikar och 50 hanhundar använts till 65 kullar.
Genom att det nu är relativt lätt att importera hundar och att åka utomlands för att para har avelsbasen 
breddats. Någon så kallad matadoravel finns inte inom rasen även om vissa hanhundar används mer än andra.
Mål: En inavelsökning under 2,5% ska bevakas och följas upp i nästa RAS.
Strategi: Informera om att inte para hundar med nära släktskap och inte heller avla så att samma hund 
upprepas för många gånger i stamtavlan.
Kullstorlek
Enligt Roy Robinson F.I.Biol.(1980 Genetic for dogbreeders) Är den genomsnittliga kullstorleken för
dvärgpinscher 3,4 valpar per kull.
Svensk statistik visar att kullstorleken under åren 2006 - 2011 var 4,0 valpar per kull. År 2012 
var genomsnittet 3,7 valpar per kull.
I Sverige lär den största kull där alla valpar överlevt vara nio.
Debutåldern i avel
2006 2 tikar 7 - 12 månader
4 tikar 13 - 18 månader
2007 3 tikar 7 - 12 månader
5 tikar 13 - 18 månader
2008 1 tik 7 - 12 månader
1 tik 13 - 18 månader
2009 1 tik 7 - 12 månader
3 tikar 13 - 18 månader
2010 4 tikar 13 - 18 månader
2011 2 tikar 13 - 18 månader
2012 1 tik 7 – 12 månader
2013 2 tikar 19 – 24 månader
2014 1 tik 13 – 18 månader
Farfarslista
En analys av den så kallade farfarslistan (se bilaga) för hanhundar födda år 2000 och framåt visar att tre 
hanhundar har mer än 200 barnbarn och tio stycken har mellan 100 och 200 barnbarn. Tio hanhundar har mellan 80 och 100 barnbarn. 
En hanhund bör inte ha fler barnbarn än det dubbla antalet egna valpar. 
Intensiv användning av enskilda hanhundar är absolut den största orsaken till spridning av ärftliga defekter och ärftliga sjukdomar. 
I vår ras med minskande antal registrerade hundar bör en hanhund inte ge fler än 10 % av antalet registrerade 
valpar vilket maximalt ger cirka 40 valpar eller högst 10 kullar. En hanhund bör inte ha fler barnbarn än det 
dubbla antalet egna valpar. 
Mål: Ingen hanhund ska ge mer än 10 % av antalet registrerade valpar beräknat på ett normalår eller ha fler än 80 barnbarn. 
Strategi: Information om de konsekvenser överanvändning av enstaka hanhundar i vår, till antalet, relativt lilla ras 
kan få. En hanhundsägare kan givetvis inte hållas ansvarig för hur hanens avkommor används i avel.
För hanhundar visar statistiken att 2010 användes 4 hanhundar 7 - 12 månader gamla och under 2011 
har 2 hanhundar i åldern 7 - 12 månader använts i avel. Under 2012 var en hanhund 7 – 12 månader 
och sex stycken 13 – 18 månader. Under 2013 användes 5 stycken hanar i ålder 13 – 18 månader i 
avel och 5 stycken hanar i ålder 19 – 24 månader. År 2014 debuterade 1 hane vid 7 – 12 månader i 
avel och 1 hane vid 13-18 månaders ålder.
I Sverige finns en lag (Jordbrukets föreskrifter L 102) som säger att det inte är tillåtet att para tikar 
tidigare än på andra löpet, dock tidigast vid 18 månaders ålder.
Enligt svenska kennelklubben ska hundar inte användas i avel förrän de uppnått vuxen hunds fysiska mognad och beteende. Det innebär inte att SKK sätter sig över lagen utan är en skarpare skrivning än 
lagtexten och innebär att även om en tik uppnått lagstadgad ålder är det inte alls säkert att hon är 
mogen att bli förälder.
Mål: Ingen tik ska användas i avel förrän tidigast vid 18 månaders ålder. Hanhund ska inte användas i 
avel före ett års ålder.
Strategi: Ingen valphänvisning av dvärgpinscherklubben på kullar där tiken är under 18 månader vid parningen! Inte heller där hanhunden är under 12 månader eftersom det krävs att även hanhunden är 
ögonundersökt och knäledsundersökt vilket ska göras tidigast vid ett års ålder.
Hälsa
Enkät
En enkät genomfördes under 2010 på så sätt att ett frågeformulär lades ut på Dvärgpinscherklubbens 
hemsida. Frågorna i enkäten handlade om mentalitet, sjukdomar, storlek m.m.
Totalt inkom 353 enkätsvar, samtliga frågor är dock inte alltid besvarade.
De hundar som rapporterats i enkäten är födda mellan 1999 och 2009 (dock är 1999 det första år som 
går att fylla i). Cirka 300 av hundarna är 5 år eller yngre.
325 av hundarna har ett medel, gott eller mycket gott allmäntillstånd, 24 hade inte svarat och 4 hade
svarat att hunden hade ett dåligt allmäntillstånd.
Sjukdomar
När det gäller sjukdomar ger svaren från försäkringsbolag och svaren på enkäten belägg för att dvärgpinschern är en sund och frisk ras.
Ögon
Ögonsjukdomar förekommer men inte i någon större omfattning. Enstaka fall främst av katarakt har 
upptäckts vid ögonlysningar.
Statistik visar att cirka en tredjedel av de registrerade hundarna ögonlyses. Dock kan samma hund ha
ögonlysts flera gånger då ögonlysningsprotokollet inte får vara äldre än tre år för att en valpkull
ska kunna hänvisas genom dvärgpinscherklubben.
Det finns inget krav från SKK, så kallat bekämpningsprogram, på att ögonlysa hundar innan de går i avel men det är en rekommendation från rasklubben för att få valphänvisning eller vara med på
täckhundslistan är kraven att hunden är öginlyst och att ögonlysningen är ua eller visar ej ärftliga
förändringar.
Ögondiagran
Enligt enkäten uppges att 33 hundar har eller har haft problem med ögonen. Därav är tre fall av 
katarakt och två Phtvl. Resterande är olika fall av skador och lindrigare inflammationer.
Mål: Samtliga hundar som används i avel ska vara
ögonlysta med resultat ua eller med ej ärftliga 
förändringar.
Strategi: Upplysa valpköpare och uppfödare om att det är viktigt med fortsatta ögonlysningar.
Patellaluxation
Patellaluxation förekommer i rasen.
2008 gjordes 165 patellaundersökningar med resultat 154 utan anmärkning, 7 medialt grad 1 och 4 
medialt grad 2.
2009 gjordes 182 patellaundersökningar varav 175 utan anmärkning, 5 medialt grad 1 och 2 medialt
grad 2.
2010 gjordes 179 patellaundersökningar varav 162 utan anmärkning, 1 lateralt grad 1, 10 medialt grad
1 och 6 medialt grad 2.
2011 gjordes 145 patellaundersökningar varav 134 utan anmärkning, 1 med patella lateralt grad 1, 8 
medialt grad 1 och 2 medialt grad 2.
2012 gjordes 122 patellaundersökningar varav 117 utan anmärkning, 1 patella lateralt grad 1, 3
medialt grad 1 och 1 medialt grad 2.
2013 gjordes 103 patellaundersökningar varav 96 utan anmärkning, 6 medialt grad 1 och 1 medialt grad2
2014 gjordes 81 patellaundersökningar varav 77 utan anmärkning, 2 medialt grad 1 och 2 medialt grad 2
Det finns ännu ingen dokumenterad forskning som visar en säker ärftlighet för patellaluxation. Det 
finns belägg för att antalet fall av patellaluxation visar en ökad grad om föräldrar eller närbesläktade 
individer har åkomman.
En fråga i enkäten löd: Har din hund haft knähälta? 10 stycken (av 353) har svarat ja på frågan. Av 
dessa 10 har 3 svarat att hunden har patellaluxation.
Det finns inget krav från SKK, så kallat bekämpningsprogram, men det är en rekommendation från 
rasklubben att hundar patellaundersöks med resultat ua innan de används i avel.
Rasklubben har även som krav att hundarna ska vara patellaundersökta med resultat ua för att få vara 
med på klubbens täckhundslista och valpförmedlingen.
Mål: Samtliga hundar som används i avel ska vara patellaundersökta med resultat U.A
Strategi: Upplysa uppfödare och valpköpare om vikten av att patellaundersöka hundarna.
Övriga sjukdomar
 Demodex
Demodex förekommer inom rasen liksom inom många andra raser, i första hand korthåriga. Bland 
veterinärer, hudexperter, finns ett antal olika synpunkter och åsikter om diagnostisering, ärftlighet och behandling. Demodex finns i två olika varianter: generell och lokal. Generellt avråds definitivt från 
användande av hundar med generell demodex i avel.
Höftledsdysplasi
Inte många dvärgpinschrar höftledsröntgas men 2012 var minst 4 hundar röntgade, varav tre med grad
A och en med grad C. Av någon anledning finns inte alla resultat på SKK:s avelsdata utan framgår 
endast av veterinärstatistik på respektive hund.
Statistik från olika försäkringsbolag har begärts in.
Sveland redovisar att de under perioden 20080501 - 20110601 har haft 729 dvärgpinschrar försäkrade. 
Skadefrekvensen, det vill säga andelen dvärgpinscher som använder försäkringen av antalet försäkrade 
är 83% (de flesta raser ligger mellan 40 och 50%).
Under perioden 20080501 - 20110601 har liversättning utgått för 23 dvärgpinschrar. Därav 5 st på 
grund av njurproblem.
De vanligast förekommande veterinärvårdsdiagnoserna är:
1. Kräkningar och diarréer (19%)
2. Uremi, ormbett och ej fastställd diagnos (16%)
3. Frakturer (15%)
Liversättning betalades ut för 23 dvärgpinschrar
1. Uremi utan fastställd orsak 3 st
2. Symtom på njurinsufficiens 2 st
3. Ej fastställd diagnos 2 st
If redovisar liv- och veterinärvårdsskador
De vanligaste är:
1. Kräkningar och diarréer (14 fall)
2. Juvertumörer (10 fall)
3. Bitskador, hälta, feber, livmoderinflammation, kejsarsnitt, medial patellaluxation och urinsten
(vardera 7 fall)
Hos If var totalt 262 dvärgpinschrar försäkrade.
Enligt Agria är pyometra (livmoderinflammation) det vanligaste ersättningsvara ingreppet på alla 
hundar. Juvertumörer kommer som nummer tre.
Enligt enkätsvaren är det 27 hundar som har eller har haft problem med magen. Det är varierande 
från enstaka diarréer till allergier som behandlas med dietmat.
Navelbråck uppges på 2 hundar.
Hjärtproblem uppges på totalt 10 hundar där några fall debuterat i mycket tidig ålder och vuxit bort
.Epilepsi uppges finnas hos totalt 4 hundar varav 2 behandlas för detta.
5 hundar har eller har haft juvertumör och en har eller har haft en annan form av cancer. 
Ett fall av Addisons sjukdom och ett fall av Cushings syndrom liksom ett fall av diabetes. 
Mål: Fortsatt arbete för en frisk och sund ras genom öppna diskussioner och information
Strategi: Ta fram siffror på förekomst av eventuellt ärftliga sjukdomar hos dvärgpinschern för att 
förbättra informationen.
Exteriör
Utseendemässigt har dvärgpinschern blivit elegantare med åren. Bland annat har huvudet, från att ha 
varit ganska runt, blivit mer långsmalt.
Dvärgpinschern ska vara en förminskad avbild av pinschern utan att ge ett dvärgartat intryck.
Storlek
Enligt rasstandarden ska dvärgpinschern vara 25 - 30 centimeter hög.
Enkätensvaren visar (av 353 svar) att 27 hanhundar är under 30 cm och 88 stycken är mellan 30 och
32 centimeter. 13 hanhundar är över 32 centimeter och 9 stycken över 34 cm.
Bland tikarna var 96 stycken under 30 centimeter och 83 mellan 30 och 32 centimeter och endast 3 
stycken över 32 centimeter.
Enligt rasstandarden ska dvärgpinschern väga mellan 4 och 6 kg.
Enkätsvaren visa att det stora flertalet väger mellan 4 och 6 kilo. 269 stycken väger 4 - 6 kg, 22 
stycken väger under 4 kg och 47 hundar väger över 6 kg.
Det är viktigt att fortsätta arbetet med att hålla rasens storlek inom de mått som anges i standarden. En 
dvärgpinscher ska inte vara varken för liten eller för stor. Diskussion förs inom dvärgpinscherklubbens 
styrelse om att skicka ut en enkät, angående storleken, till samtliga svenska domare som dömer rasen.
Mål: Att minska antalet hundar över 32 centimeter och därmed hålla rasen enligt rasstandardens 
storlek.
Strategi: Upplysa uppfödare att storleken måste beaktas vid val av avelsdjur.
Färg
Enligt den svenska rasstandarden ska dvärgpinschern vara antingen enfärgad hjortröd, rödbrun till 
mörkrödbrun eller svart med tantecken.
I en del andra länder är även andra färger tillåtna som tex choklad med eller utan tantecken, blå med 
eller utan tantecken samt creme och röd med leverfärgad nos vilket dock inte är godkänt av FCI, vilket innebär att dvärgpinschrar med dessa färger inte är godkända för avel eller utställningar.
Detta är inget problem idag men är ändå ett observandum i dessa dagar när det är relativt lätt att resa med hundar för parning och att importera hundar.
Bett och tänder
Enligt rasstandarden ska dvärgpinschern ha ett fulltaligt saxbett
Av de som svarat på enkäten har 94,5 % uppgett att hunden har normalt saxbett. Tångbett har 
uppgetts på 4 hundar, underbett på 3 och överbett på 2.
26,8% uppger att hunden saknar 1 - 4 tänder. 30 hundar saknar 1 tand och 24 saknar 2 tänder och 5
hundar saknar 3 eller 4 tänder.
Troligen är det avsaknad av P1 (den första lilla premolaren) som avses med att hunden saknar en eller två tänder.
Mål: Att minska antalet hundar med avsaknad av tänder.
Strategi: Upplysa uppfödare om vikten av att antalet tänder beaktas vid val av avelsdjur.
Mentalitet
MH-tester görs men fortfarande i liten skala. Under tiden fram till och med 1960 och 1970 -talen var 
dvärgpinscherns mentalitet ett problem.
Följande beräkningar är från åren 2001 – 2010 och kommer från MH-protokollen på SKK. 
Under tidsperioden 2001 – 2010 har 178 dvärgpinschrar gjort MH med godkänd mental status.
Sifrorna är tagna från hundar i åldern 12 – 18 månader då det är dessa som gäller för statistik.
Under denna tidsperiod registrerades 3682 dvärgpinschrar. Detta ger att 4,83% av dvärgpinschrarna MH-testades under denna 9-årsperiod. Det visar att det är en mycket liten andel av våra hundar som 
genomgått MH.
Det som kan utläsas av MH-protokollen är:
På momentet kontakt hälsning har rasen blivit mer benägen att ta kontakt, hundarna har även varit 
något mer benägna att samarbeta med testledaren.
Våra hundar ligger oförändrat på värde 2,6 på 
hanteringen. Det innebär att det ligger under 3 vilket är ”accepterar hantering, är neutral”. Ett önskvärt 
värde vore naturligtvis 3.
Hundarna har blivit mer lekfulla i lekmomentet och de griper och kampar en aning mer än tidigare. 
Dvärgpinschern har blivit mindre benägen att förfölja det ”lilla” bytet men de som springer efter på 
första jakten har blivit mer benägna att gripa trasan. Däremot är det färre som griper trasan gång 
nummer två.
Hundarna har blivit något mindre aktiva under momentet aktivitet.
På avståndsleken har dvärgpinschrarna blivit mer intresserade av att ha koll, de visar mer hot än 
tidigare och är något mer nyfikna. Dvärgpinschern är fortfarande inte intresserad av att leka med 
figuranten och därmed inte heller intresserad av att samarbeta.
På momentet överraskning rädsla, där en overall flyger upp framför hunden, har rasen blivit något 
mindre rädd än den var tidigare. Dock har hundarna blivit mer benägna att visa hot/aggressivitet.
Rasen är något mer nyfiken på overallen än tidigare men har också en något högre kvarstående rädsla 
för den. Intresset för overallen har också minskat.
På momentet ljud rädsla ”skrammel” har rasen blivit mindre rädd och mer nyfiken än tidigare. Även
den kvarstående rädslan och intresset är mindre än tidigare.
Dvärgpinschern visar mer hot och aggressivitet på momentet spöken än den tidigare gjort.
Rasen har tappat i nyfikenhet, dock är det en liten ökning av antalet hundar som tar sig fram för att ta 
kontakt i momentet spöken.
Även på den andra leken på MH har hundarna blivit mer benägna att leka och gripa än tidigare medan
något fler hundar är berörda av skott än tidigare.
Det som är genomgående är att rasen blivit mer benägen att visa hot och aggressivitet i momenten. 
Detta kombinerat med att hundarna i vissa delar också har ökat i mått av rädsla är ett observandum.
2011 var 50 dvärgpinschrar MH beskrivna.
2012 blev 37 dvärgpinschrar MH beskrivna och 28 stycken testades enligt BPH (Beteende- och 
personlighetsbeskrivning hund)
2013 blev 16 dvärgpinschrar MH beskrivna med godkänt resultat och 20 stycken testades enligt 
BPH varav 1 beskrivning avbröts av ägaren.
2014 blev 7 dvärgpinschrar MH beskrivna varav 1 beskrivning avbröts av ägaren, 17 stycken 
gjorde BPH med godkänt resultat.
Vi kan se att fler väljer nu mera att göra BPH än MH.
Enligt enkäten har endast en dvärgpinscher avlivats på grund av “icke önskvärt beteende”.
Svenska kennelklubben (SKK) rekommenderar samtliga rasklubbar (utom de som har krav på MH) att använda BPH (Beteende- och personlighetsbeskrivning hund). BPH är framtagen för att passa
samtliga raser och beskriver hundarnas mentalitet mer nyanserat än tex MH. SKK anser det önskvärt 
att samtliga special- och rasklubbar implementerar BPH i sitt arbete med mentalitet och de 
rasspecifika avelsstrategierna, RAS.
Mål: Antalet dvärgpinschrar som beskrivs enligt BPH eller som genomgår MH ska öka.
Strategi: Samtliga uppfödare och hanhundsägare uppmanas att göra BPH- beskrivning alternativt MH
i första hand på sina avelsdjur. Även valpköpare ska uppmuntras att göra detta.
Anordna BPH och mentaltest genom rasklubb och specialklubb.
Övrigt
Kastrering av både tikar och hanhundar har blivit vanligare de senaste åren. Enligt veterinärer är 
kastrering ett bra sätt att förebygga både livmoderinflammationer och juvertumörer samt hos 
hanhundar testikelcancer.
Dock kan det även ses en ökning av antalet hanhundar som kastreras på grund av mentala problem 
främst hanhundsilska och problem när granntikar löper.
Många hunddagis kräver att hanhundarna är kastrerade.
Det finns således åsikter både för och emot kastrering av hundar. Ett observandum är om antalet 
kastrerade hundar ökar och om kastreringen kan härledas till mentala problem.
Förankring
Ursprungsmaterialet till denna version av RAS togs fram av en arbetsgrupp bestående av bl.a. Ingegerd 
Kilarne-Holm och Neta Thomsson. Det materialet förankrades på ett uppfödarmöte inom 
Dvärgpinscherklubben 2012. Av olika anledningar kom inte det materialet till SKK förrän hösten 2014. 
De synpunkter som SKK lämnat var att komplettera med en farfarslista. 
Detta material har ytterligare en gång bearbetats av Neta Thomsson, Maria Karlsson, Jessica Linhem-
Olsson, Marie Hörberg och Evvelina Julin. I denna bearbetning har material som rör åren 2013 och 
2014 tillförts samt texten om farfarslista.